Jag är närsynt, vilket innebär att jag under ett par års tid har haft glasögon då jag kör bil, tittar på tv, bio eller teater. Tack och lov för det! Annars hade jag kanske varit en fara i trafiken och tv, bio och teaterupplevser hade antagligen blivit en något mer suddig upplevelse. Något jag dock har varit dålig på är att ta hand om mina glasögon och besöken hos optikern har inte alls blivit lika regelbundna som de borde ha varit. Kanske för att allt har varit som det skulle och för att jag helt enkelt har slarvat. Maken har tjatat om att jag skulle boka in ett besök hos optikern och idag var det så äntligen dags.
För er som inte har besökt en optiker kan jag berätta att en synundersökning inte gör det minsta ont, inte är besvärligt och ger inga bestående men på din själ. Trots detta infinner sig alltid en viss oro inom mig då jag sätter mig i den där stolen och får "glasögonen" framför ögonen. Min oro beror inte på min optiker. Jag har världens absolut bästa optiker. The best! Nej, oron kommer av vikten av att svara rätt.
Det blir mycket bokstäver, bilder och färger under en synundersökning och det blir många frågor. Skarpare, suddigare eller samma? Fram och tillbaka. Titta med båda ögonen. Titta med ett öga i taget. Jag är koncentrerad för jag vill ju att det här ska bli rätt. Det är mina ögon det handlar om och dessutom dyra glasögon. Då vill jag att det ska bli rätt. Men blir det rätt? Var första bilden verkligen skarpare än den andra optikern visade nyss? Är det verkligen bokstaven o där på nedersta raden eller kan det vara ett d? Bilden var först suddig och ett ögonblick senare blev den skarp, ska det vara så? Är mina svar fullständigt galna och motsägelsefulla?
Trots den där förvirrade känslan blir det rätt till slut. Vilka proffs de är de där optikerna. Jag är full av beundran och tacksamhet.
Nya bågar blev det också idag. Kom hem med ett par lila sa dottern på skoj till mig för någon dag sedan. Ett par lila blev det. Inga knallila. Nej, de är lila på det där mörka viset så att det nästan gränsar till svart. Klassiska. Det var kärlek vid första ögonkastet. Ingen tvekan. Så nu är det en riktigt stilig 39-åring som kommer susa vägarna fram och dessutom med ett avlagt löfte om att besöka optikern lite mer reglbundet.
(Bild via )
Hihihih, ja men varför är man så paranoid ibland?! Jag är precis likadan ju...
SvaraRaderaSå bra att du hittade DINA brillor, lila är snyggt!
Borde oxå ordna mig en tid hos optikern, märker att jag tar tidningar längre o längre från ansiktet o intar ålderdomens min när jag ska läsa.
ha en fin påskvecka, Klem Anna
Själv tar jag av mig och på mig glasögonen stup i kvarten ;) Ungarna på dagiset där jag jobbar ser lika förvånade ut varje gång jag kommer utan glasögon. Ser ut som de aldrig sett mig förut. Upp och ner för pannan åker de också. Och nåde den i familjen som inte vet vart jag lagt dem....
SvaraRaderaHa det bäst. Åsa
känner igen mig i det där med att svara rätt. När de hållit på en stund så känner man sig förvirrad och vet knappt vad som är rött och grönt. Så ber man att få titta en gång till på förra bilden men då blir man ännu mer förvirrad:-)
SvaraRaderaTänk jag känner så väl igen det där..det är som om man sitter o gissar lite..men så när allt är klart o optikern stoppar i rätt glas..ja då brukar jag utbrist..meeeeen är det verkligen så världen ser ut..:)
SvaraRaderaPriset däremot vill man ju helst inte se..men men ska man vara fin så kostar det..:) och jag som använder glasögon alla vakna timmar på dygnet känner att det får verkligen kosta..man måste ta dom där man tycker bäst om.
Jag borde verkligen gå till optikern, det var 10 år sedan jag var där, det är sant, och jag känner att jag sitter närmre och närmre datorskärmen på jobbet. Och det är absolut inte bra för det blir dåliga spänningar lite här och där :(. Så bra gjort av dig att du kom iväg till optikern och tack för att du gjorde så att jag blev påmind om att jag måste boka en tid :). Hoppas att du blir riktigt nöjd med dina nya glasögon! Kram Jennifer
SvaraRaderaDen där upplevelsen hade jag i höstas när jag klantade mig och tappade glasögonen i klinkergolvet i gamla huset. Usch vilken vånda, och sedan att bestämma bågar, vilka glas man ska ha, hur de ska behandlas, jag har ju varit närsynt sedan barnsben, och haft många olika typer av glas, allt från flaskbottenliknande saker till dagens lätta mineralglas.
SvaraRaderaHoppas nu att du ska trivas med dina nya glasögon och att världen ter sig lite skarpare och klarare vännen!
Kramar
Jag borde verkligen gå dit! Jag ser väldigt dåligt och har gjort en längre tid. Men jag vill inte. Dels för att jag inte vill höra att det är nått fel på min syn och för att jag inte har råd med glasögon. Inte nog med det... jag passar inte alls i glasögon. Oavsett färg och form så går det inte. men min son har precis fått och han är så fin! Kram
SvaraRaderaJag kände precis likadant när jag skulle dit för första gången. Det kändes som ett viktigt test som man ville ha alla rätt på. ;-)
SvaraRaderaDet är nog förresten dags för mig också att besöka farbror/tant optikern. ;-) Kram
Vilken underbar bild!!
SvaraRaderaVar på synundersökning med min fyraåring. Imponerad av att de kunde konstatera att hon såg bra. Hon kunde inte bokstäverna och när de visade bilder fnissade hon mest...
Måste kännas roligt med nya glasögon, glasögon kan verkligen personifiera en människa!
Kärlek vid första ögonlastet är bra. Man skall ju ha dem på näsan ett bra tag :-)
SvaraRaderaJag har terminalglasögon men slarvar...
Ha det bäst!
Ja du, det där har jag också tänkt på..-hur i hela friden kan de hålla reda på vilken bild/siffra/bokstav som var bäst för just mig? Så tänkte jag första gången jag var hos en optiker - när jag INTE ville ha glasögon. Jag ska snurra till det riktigt rejält för honom och säga ja och nej på en massa olika ställen. Den gången tog det väldigt lång tid och jag fick se samma saker hela tiden, om och om igen - så till slut visste jag inte om jag sa rätt eller fel. Hahahaha, vilket tivoli! Jag fick glasögon den gången och har haft bågar ända sen dess... Han kunde sin sak den där optikern!
SvaraRaderaLycka till med den nya synen!
Åh vad jag skrattar igenkännande!Jag hade samma problem när jag var hos optikerna för flera veckor sedan och som resulterade i ett par glasögon som kommer i veckan...HUR kan de få rätt svar? Jag fattar ingenting :)
SvaraRaderaDet låter riktigt snyggt med mörklila, på gränsen till svarta bågar. Glasögon kan vara en riktig prydnad.
SvaraRaderaTack snälla du för det fina påskkortet med de värmande orden. Det gjorde min dag.
Kram.
Du skriver så på pricken hur man tänker när man sitter där. Skrattar igenkännande:)
SvaraRaderaJag beställde 2 par. Cerise och som läsglasögon lila...haha
Det gick på 10 minuter. Nu eller aldrig tänkte jag. Jag som brukar fundera och ofta fråga vad andra tycker.
Vad jag kände mej modig!!! Det är inte ofta....men nu är tanten gammal och nästan vithårig så nu gäller det att passa på;)
Önskar dej en glad påskvecka!
Kram Kia
Hallå där! Det där känner jag igen, men jag har linser också. Och nu har vi laborerat ett tag för att jag ska slippa ha progressiva glasögon. Då minskar vi (läs min optiker och jag) på styrkan på ena linsen, lite i taget - och vips så blir det balans när jag sitter vid datorn och även när jag ska läsa de där pyttesmå innehållsförteckningarna på saker och ting. Men vad händer bakom ratten? Nja där har jag skaffat glasögon, som jag använder tillsammans med linserna! Då ser jag kanon på långt håll också:) Superbra och det var faktiskt makens idé, som undrade om inte detta gick att lösa. Mina "bilglasögon" är bruna, ni vet de där klassiska lite melerade. Och vet du - mina vanliga glasögon, som jag bär när linserna vilar - de är lila:)
SvaraRaderaSå det blir en del besök hos optikern, men det är nästan min granne så det blir lite roliga pratstunder samtidigt.
Kram Suz